Familjen

Min farfarsfar hette Fredrik Persson och var född 1833 i Vettsta söder om Gimo. Farfarsmor var Maria Lundin född 1827 i Foghammar, Alunda. De invandrade till Risinge och Fredrik blev båtsman i Risinge vid torpet Björklund i närheten av Örsta. Han fick då båtsmansnamnet Gullström som sedan blev mitt flicknamn. Fredrik och Maria fick tre söner. En av dem hette Alfred och var intressant såtillvida att han flyttade till Tuna och blev soldat med namnet Thun. Alfreds son Albert köpte sedan det nedlagda mejeriet i Faringe och började med viss affärsverksamhet. Sedan har Alberts barn och barnbarn fortsatt med affärsverksamhet vid Thun´s i Faringe.

Min farfar hette Adolf och farmor hette Johanna. Min mormor hette Josefina och var född i Skäfthammar och växte upp i Johanneslund där pappan var befallningsman. Min pappa Gottfrid föddes 1894 i Långsunda och arbetade som snickare. Han tillverkade bland annat tvättbaljor, pinnstolar och pinnsoffor. Mamma Berta var född 1896 och gifte sig med Gottfrid 1916. De fick fyra barn, min syster hette Marianne och mina bröder var Sven och Göte. Tyvärr dog min mamma när jag var fyra och ett halvt år gammal och pappa blev ensam med barnen. Moster Gunborg hjälpte oss mycket men hon gifte sig med en missionspastor i Vattensta missionshus och flyttade från orten. Så småningom fick pappa en hushållerska. Hennes dotter Maj-Lis blev en av mina bästa vänner när jag växte upp. En annan kompis var Ulla Enroth.

Ferdinand Bladin

En intressant person var Ferdinand Bladin. Han var gift med min moster Teresia och var en mycket duktig tävlingsskytt. De bodde i Lerbo i närheten av gamla skolan i Gimo och på äldre dar hade de höns av olika raser och några argsinta kalkoner. Ferdinand var mycket pratsam och man visste inte vad man skulle tro när han berättade de mest fantastiska historier.

Långsunda

Hur var det att bo i Långsunda? När jag växte upp ägde Gimo Bruk det mesta i området utom en privatägd jordbruksfastighet. Det bodde 10 familjer i Långsunda med ett 15-tal barn. Vi barn höll oss hemmavid och umgicks aldrig med barnen i Korsbron något hundratal meter bort. Vi bodde i ett rum och kök med järnspis, kakelugn i kammaren och inga andra bekvämligheter. Köket var stort men rummet (kammaren) var liten. Vi eldade i järnspisen med ribb från sågen i Gimo. Alla lägenheter hade ett litet potatisland och en jordkällare. Vi hade också tillgång till ladugård och många hade gris, höns och ett par kor. De flesta av männen som bodde i Långsunda var anställda vid industrierna i Gimo (sågen, brädgården och masugnen).

Det hände ibland att det kom gårdfarihandlare på besök. När zigenarna kom och slog läger i närheten kunde man spå sig om man betalade en liten slant.

Koloni i Sandika och skolgång i Vattensta

När jag var sex år fick jag åka på koloni till Sandika. Där fanns det fina badstränder jämfört med Olandsåns badmöjligheter. Pappa skjutsade mig till Sandika på ramen på sin herrcykel. När jag var sju år 1929 började jag i Vattensta skola. Där gick barn från bland annat Långsunda, Korsbron, Vattensta, Fors och Valde. Det fanns både småskola (1-2 klass) och storskola (3-6 klass). Barnen i småskolan respektive storskolan blandade sig inte med varandra. Vi hade skilda skolgårdar med en häck emellan. Vi lekte mycket ringlekar. Jag minns också att vi gjorde en utflykt till Hökhuvud 1933. Jag undrar om vi cyklade dit. Vi besökte kyrkan och prästgården och fick bland annat se ett badrum. Det hade vi inte sett förr.

Korsbron

Något hundratal meter från Långsunda ligger Korsbron. Där fanns en lanthandel som drevs av Gösta Andersson (”Per-Anders Gösta”). Det etablerades också många småindustrier runt Korsbron. Där fanns Olsson möbelfabrik, skräddaren Wahlund, smeden Olsson, slaktaren Lindström, byggmästaren Öhman och Engströms lådfabrik. Det byggdes också många nya bostadshushus i området, ofta med två våningar. Man bodde i undre våningen och hyrde ut övre planet. 1927 startade Kooperativa (senare Konsum) en affär i Korsbron. I själva Gimo samhälle fick man inte tillstånd att konkurrera med Brukshandeln men i Korsbron gick det bra att etablera sig. När Kooperativa öppnade slog Gösta Anderssons lanthandel igen.

Folkets Hus i Gimo

Folkets Hus i Gimo byggdes i slutet på 1920-talet och stod färdigt 1930. Min pappa var en av många som satsade pengar och köpte insatsbevis för att bygget skulle kunna finansieras.

Då fick vi ungar se film för första gången. Det var en upplevelse att se ”Fyrtornet och släpvagnen” på bio i Folkets Hus.

Arbete i Forsmark

När jag var sexton år flyttade jag till Forsmark och arbetade som barnflicka och hembiträde. Där stannade jag i tre år innan jag flyttade hem till pappa som nu hade flyttat till de så kallade ”Amerikavillorna” i Gimo. Senare kom jag också att arbeta på Pressbyrån i Gimo innan jag gifte mig med Alvar Westerlund 1945. Idrott

Jag har på senare år följt ett par av mina barnbarn som varit framstående i friidrott och skidåkning. Marie blev svensk juniormästare i löpning och deltog 1992 vid världsmästerskapen i Sydkorea. Där kom hon nia inte långt efter världsstjärnan Marion Jones. Sedan förstörde skador resten av hennes karriär. Anna-Karin hoppade höjd och tillhörde Sverigeeliten som junior.

Yngve Vällstrand