Kenneth föddes i Gimo 1935 och bodde de tre första åren i Stenhusen. Sedan flyttade han till de så kallade vagnstallarna mitt emot herrgården. Vid 12-årsåldern avled Kenneths mor och han flyttade till far- och morföräldrarna Karl-Johan och Anna Storm som bodde i den så kallade ”Skräddarbyggningen” vid Skansen. Sedan bodde han i Glihåven vid Brukshandeln innan han drog vidare ut i världen. Han visade sig ha ett förbluffande gott minne när han delgav publiken sina minnen.

  Gimo har genomgått en stor förändring

Kenneth berättade om Gimo på 1930- och 40-talet då han växte upp och konstaterade vilken stor förändring Gimo genomgått sedan dess, från produktion av tackjärn i masugnen till högteknologiska Sandvik Coromant.

Kenneth gav sedan många exempel på hur Gimo såg ut på 1930- och 40-talen

- hammarsmedjan med kolhuset som tystnat 1917

- masugnen och sågen med brädgård

- vägen till Österby som gick förbi Uddnäs och Fyrbo

- koloniträdgårdarna vid Stenhusgatan där John Tillman byggde sina berömda båtar, så kallade flatekor

- anslagstavlan vid vägen till säteriet

- sjukstugan med syster Emma som stod till tjänst alla dagar dygnet runt

- flottningen i Gimodammen

- Brukshandeln, Handelsbanken, järnvägsstationen, busstationen och järnvägsövergången med bommar som

   enarmade Hagelin vevade för hand

- Bergströms bryggeri som bryggde svagdricka och där det fanns bastu och simbassäng som skolbarnen fick använda

- malmtågen som gick mellan Dannemora och Hargshamn och persontågen från Gimo via Faringe till

   Uppsala/Stockholm

- den vackra trädgården vid herrgården med isstacken i närheten. Isen användes i isskåpen då kylskåp saknades på

   den tiden

- säteriet med sina 12 par hästar.

Hårda tider

1936 lades sågen ner och många blev arbetslösa. Som tur var etablerade sig en Linberedningsfabrik i Gimo där många fick arbete.

Masugnen som var igång under kriget lades också ner i mitten på 1940-talet. Kolhuset vid masugnen brann 1950.

Livligt föreningsliv

På 1930- och 40-talen var föreningslivet livligt i Gimo. Det fanns till exempel SSU, IOGT, Teatergrupp, Konsumförening, föreläsningsförening, Idrottsföreningen och Scoutrörelsen. Småföretagandet var också livligt i Gimo vid den tiden med många servicenäringar.

Brita-båten, kolkörare och krigsinvalider

Kenneth kom särskilt ihåg den så kallade Brita-båten som på vintrarna låg förtöjd en bit västerut i Gimodammen. På somrarna drog den timmersläp på dammen. Kapten ombord var allkonstnären Evert ”Fornbolarn” Andersson. På vårarna gjordes båten i ordning, smörjdes o s v, och Kenneth berättade att han fick följa med på de provturer som Evert gjorde.

På vintrarna kom de så kallade kolkörarna med kol till masugnen körande över isen på dammen. Ibland fick man åka med en bit, berättade Kenneth.

Kenneth kom också ihåg de krigsinvalider som kom till  Herrgårds-pensionatet för att vila upp sig. Det var intressant att höra deras berättelser om kriget i Finland.

Herrgården och Knutmasso

Kenneth bodde granne med Herrgården (Högerns medborgarskola). När han var ung gick man som utklädd runt i husen för att sedan gå till herrgården. Först senare i tiden gick man till Folkets Hus för att dansa. Numera är ju Idrottsgården slutstation.

Pappa Gerhards åkeri och knoddarna i Brukshandeln

Kenneths pappa Gerhard körde lastbil redan 1929. Det var en de första lastbilarna på Gimo. I övrigt fanns endast ett fåtal bilar på bruket. Gerhard köpte Falks åkeri 1945 och drog samtidigt in telefon. Han fick då nummer 12.

Brukshandeln var ett litet centrum i Gimo då Kenneth växte upp. Han minns hur de ”fina” fruarna gick före i kön och fick specialbehandling i affären. Annars gick det dråpliga historier om knoddarna. Speciellt ”Greven” Olsson var full av skämt och påhitt. Martin Andersson i charkuteriet blev vid ett tillfälle bötfälld för att han hade blandat för mycket vatten i korven. På nyårsrevyn det året konstaterades det att ”Blir ni törstiga i sommar så gå till Martin och köp en korv”.

Midsommarfirande, hyreshöjning och Gimo-original

När Kenneth bodde i vagnstallarna firade Gimoborna midsommar i anslutning till vagnstallarna. Det var mycket trevliga tillställningar med dansbana, minns Kenneth. Det enda negativa var väl, att det senare på kvällen och efter lite starka drycker, blev slagsmål på baksidan när gammalt groll skulle utredas.

1945 blev det upprörda känslor när bruket ville höja hyrorna från 10 kronor till 25 kronor/mån, men det blev som bruket ville.

Bland många Gimo-original minns Kennet bland andra Ferdinand Bladin och ”Bumsar-August” Pettersson. De kunde berätta de mest otroliga historier. ”Uddnäs-Pelle” var en annan. Han dränkte sig i Gimodammen. Det var jag som hittade honom, berättade Kenneth. De lade in honom i ett brygghus (tvättstuga) tills de skulle hämta honom. Då fick jag, som var 13 år, sitta vakt utanför så att inte tvättanterna kom och skulle in i tvättstugan.

Idrott

Kenneth ägnade sig mycket åt idrott i ungdomsåren. Han spelade både fotboll och ishockey i Gimo IF. Att spela ishockey på den tiden var inte lätt. Det fanns inga omklädningsrum och det var konstigt att man inte blev sjuk, menade Kenneth.

I Gimo spelade man också bandy på 1940-talet. Det spelades på Lilldammen på söndagarna. Kantor Erhard Wikfeldt, som bodde i närheten, gillade inte att man spelade hög musik under gudstjänsttid och det blev lite kontroverser. På den tiden avstannade ju allt arbete under gudstjänsttid.

Släkten Storm

Johan Gustav Åkesson, f. 1856, kom till Gimo och gifte sig med Anna Maria Lundin, f.1852. De fick fem barn, nämligen Karl-Johan, Hjalmar, Judit Karolina, Vilhelm och Otto. Karl-Johan var Kenneths farfar. Sedan har det blivit en stor släkt.

Karl-Johans son Gustav spelade fotboll i Gimo och Sirius och blev landslagsman i boxning på 1930-talet. Hans bror Kalle var en mycket duktig dragspelare. Det berättas att Kalle lärde Owe Törnqvist spela dragspel och Gustav lärde honom att boxas. Ottos son Tore var också en framstående fotbollsspelare i Gimo.

Avslutning

Ordföranden i Gimo hembygdsförening tackade Kenneth för en mycket intressant berättelse. Han visade sig ha ett mycket gott minne från sin uppväxt i Gimo och den fulltaliga publiken fick ta del av hans många upplevelser kryddade med historier och skrönor.   

Yngve Vällstrand