Inledning

Hans föddes 1941 och bodde under hela sin uppväxt i det så kallade Amerikaområdet. Det bestod av femton hus och två villor. Han hade många lekkamrater och träffade många intressanta personer som bodde i området. Efter avslutad skolgång tog han anställning vid dåvarande Sandvikens Jernverks Coromantverktyg AB. Han flyttade till Sandviken 1970, men arbetade kvar inom koncernen till i början av 2009, och kom således att arbeta inom Sandvik i nästan 52 år.

Bakgrund

Hans växte upp tillsammans med pappa Sven, mor Alice och en bror i ett av husen i Amerikaområdet. Det var gott om lekkamrater och från omkring tio års ålder delade han tillsammans med sin bror ut kvällstidningen AT till prenumeranter i olika bostadsområden runt Algatan, Säteriet, Stenhusen, Vreta och det egna Amerikaområdet. Skolgången bestod av folkskola och därefter nio års enhetsskola. Hans sommarjobbade också vid bland annat Bruksträdgården (Gimo Handelsträdgård) hos trädgårdsmästare Borglin och som springgrabb vid Brukshandeln.

Efter skolan fick Hans anställning vid Sandvikens Jernverk, som han blev trogen i nästan 52 år, först i Gimo och från 1971 i Sandviken. Han bedrev också studier vid Tekniska Aftonskolan i Uppsala i slutet på 1960-talet och på motsvarande sätt i Sandviken i början på 1970-talet.

Amerikavillorna

Varför fick de namnet Amerikavillorna? Vid 1900-talets början blomstrade Gimo Bruk med sin järn- och träindustri. Det behövdes arbetskraft och bostäder. Bruket anlitade en byggmästare Olsson, som hade varit i Amerika och lärt sig yrket. Han fick smeknamnet ”Amerika-Olle” och det antas att de femton husen och två villor som uppfördes därför kallades just för Amerikavillorna. Husen, i två våningar, hade plats för fyra familjer. En lägenhet bestod av ett rum och kök med tillhörande uthus i form av vedbod, matbod och svinhus. Vatten fick man bära från de brunnar som fanns i området. Slasken tömdes i slaskhuset eller på slaskhögarna. I början på 1950-talet förvärvade Sandvikens Jernverk villorna för sin personal. Då vidtog renoveringar och ombyggnationer. Det ordnades bland annat med vatten och avlopp.

Varje hus har naturligtvis sin egen historia. Till husen hörde trädgårdar. Dessa sköttes exemplariskt och man tävlade om att få ner potatisen i jorden på vårarna. Hans kom också speciellt ihåg hur man firade midsommar med lövade förstukvistar, färsk potatis, inkokt rullströmming och svagdricka ute i bersån. 

Idrott och dans

Amerikaområdet hade ett eget fotbollslag som hette IK Stjärnan. Där spelade många som senare blev framstående spelare i Gimo IF, bland andra bröderna Lövström och Hans-Erik Karman. Förutom fotbollsplanen fanns en festplats med karusell och dansbana, där man dansade till tonerna av Olle Lundbergs dragspel och Gunnar Pettersson på trumpet och fiol. När sågen lades ner 1936 flyttade många från Gimo och klubben lades ner och dansbanan blev kaffeved. 1941 återuppstod IK Stjärnan och det hölls ett årsmöte den 25 januari 1942. Protokollet finns bevarat hos Nore Larsson.

  Profiler och företeelser i Amerikaområdet

Hans berättade också om många intressanta människor och företeelser som han upplevde under sin uppväxt. Där fanns bland andra:

-Vallberg med sin häst och vagn som tömde slaskhusen

-Gubben Lund som med sin sågklinga kapade ved i längder som passade till vedspisarna

-Hilda Lövgren, som omsorgsfullt vaktade ”sin” pump. Kom någon för nära hojtade hon ”Gå hedda”

-Ingenjör Göran Larsson, som hade skaffat TV lagom till fotbolls-VM 1958. Det imponerade på ungdomarna i grannskapet.

-Traktorförare Lundbergs hund, som visste exakt när husse Valdemar skulle komma hem från arbetet. Då satt han troget och

  väntade i backen framför huset

-Einar Sandberg, som när han hämtade sin post inte kunde vänta med att börja kolla tills han kom hem utan påbörjade läsningen

  redan på tillbakavägen. Detta resulterad i att han snubblade på rötter och stenar som fanns i vägen. Idag skulle vi säga att han

  likande Betjänten i det berömda nyårsprogrammet på TV.  Glansperiod och avveckling

Amerikavillorna hade sin glansperiod under 1940- och 1950-talen, menade Hans. I slutet av 1960-talet och början på 1970-talet tog kommunen över ägarskapet för området. Vissa hus började rivas redan på 1960-talet för att ge plats för annan bebyggelse. Rivningarna pågick ända in på 1980-talet. Idag finns bara två hus och två villor kvar.

  Yngve Vällstrand