2007-03-27

  Vinterns sjätte och sista berättarkafé på Kvarnen i Gimo gavs en festlig inramning av Österby spelmanslag med Gimobon Inez Robertsson vid en av fiolerna. Anders Widén hälsade välkommen till kvällens gäst –den populäre f.d. läraren och rektorn Sixten Andersson. Född 1922 i Uppsala och Alundabo men känd och uppskattad som få efter många arbetsår i Gimo.

      Första Gimominnet var från slutet av 20-talet då Sixten fick följa sin morfar på besök hos dennes syster Hanna Söderlund med make Gottfrid i Gamla skolan. Där blev han snart bekant med Gimograbbar som brödraparen Nils och Tor Kassman och Stig och Lars Törnblom där de samlades vid pumpen för att sparka boll. Tjugo år senare skulle Sixten och Tor representera Gimo IF:s A-lag på idrottsgården ett par stenkast därifrån. Nu träffades hela kvintetten åter igen. Som ung bodde Sixten sedan på somrarna hos sin farfar och farmor i Syding-Ösby en mil söderut. På helgerna hände det att han cyklade till Gimo och badade och behöll på så sätt kontakten med Gimo.

1949 fick Sixten en lärartjänst i Gimo folkskola i Bruksgatan som kollega till Evert Mattsson och Erhard Wikfeldt. Sixten som var yngst i lärartrion fick ta hand om den största klassen. Det bekymrade honom inte eftersom både skolan och eleverna fick högsta betyg av sin gamla magister. Han sa: ”Det där tre åren var kanske de lyckligaste man hade som lärare. Jag glömmer aldrig vårdagarna när lökväxterna kommit upp i skolparken och svanarna började röra på sig i dammen. Jag kan inte fatta vilka som beslöt att den skolan skulle rivas”.

     Skolaga har aldrig intresserat Sixten, men han berättade om ett undantag. På tåget från Uppsala mötte han en familj från Södra Skäfthammar: ”Hur sköter sig barnen i skolan då?” frågade pappan. ”Jo de är väldigt duktiga men kanske lite frispråkiga ibland.” ”Jaså. Är det så att de inte sköter sig så är det bara att ge dem en dagsedel” blev svaret. En dag rann sinnet till med resultat att sonen fick ta emot ett av sin magisters sällsynta slag. Sixten mådde inte bra efteråt men skyllde på pappan. Någon större skada verkade dock inte ha skett – sonen satt i publiken och hade gett Sixten lov att berätta historien.

       Sixten bodde på Brukshotellet. Där bodde också en grupp yrkesskoleelever som utbildade sig till flygmekaniker med Erik Anjou som lärare. Sixten hade dem i gymnastik. Granne med Brukshandeln kunde Sixten ibland smyga ned till charken och få sig en gratis korvbit.

      En gång begärde Sixten ledigt för att åka till Tyskland och representera Sveriges akademiska landslag i handboll. De skulle till den sydtyska staden Ansbach och när Erhard Wikfeldts tyska hemhjälp fick höra det bad hon Sixten om en tjänst. ”Skulle du vilja ta med dig en sockerkaka till min familj som bor i en by i närheten?” I efterkrigets Tyskland var det något fantastiskt att få. ”Min bror möter dig med en speciell korv som du ska ta med dig tillbaka”. Sixten hade läst lite tyska och klarade sitt uppdrag. Dessutom gjorde han mål i handbollsmatchen, något som tillfredställde Evert Mattsson eftersom det bevisade att Sixten inte tagit ledigt från skolan utan vidare.

  Med en lång fotbollskarriär i bland annat Sirius var Sixten given i Gimos A-lag. Det gick så bra att många trodde att han kommit till Gimo för att spela fotboll.

     Men jag hade bestämt mig för att idrotten fick komma i andra hand. Nu hade jag ju ett yrke och skulle jobba.

     Även i Gimos nybildade ishockeylag blev Sixten med. Det var väldigt primitivt. Samtidigt som man bytte kedja måste man byta handskar eftersom det bara fanns några få par. Det var ofta kallt och ruggigt men framför allt kul. I Uppsala hade Sixten bara spelat bandy och fick lov att köpa sig ett par ishockeyrör av Enar Jansson i Brukshandeln. Som skolstyrelsens ordförande var Enar Sixtens första Gimokontakt. ”En väldigt trevlig man att ha att göra med”.

      En annan viktig kontakt i Gimo var idrottsföreningens Kalle Kjellman. Snart skulle Sixten efterträda Kjellman som ordförande i Gimo IF. Särskilt minns han Sommarspelen som krävde mycket arbete. Gimoföretagarna skänkte priser och de stjärnor som var givna segrare fick beställa vad de ville ha. Sixten berättar den dråpliga historien om diskuskastaren Friberg som ville ha en köksmöbel och sedan inte lyckades vinna. Vad skulle man göra? På något sätt ordnade det sig. Sixten nämner personer som betytt mycket för Gimo IF. Sten Enström som sekreterare uppskattades mycket liksom kassören postmästare Persson. 

Sixten blev också bridgespelare i Gimo. Det förvånade honom att källarmästare Wilhelm Bark kunde tillåta rökning i en så fin lokal som herrgårdspensionatet. Nästan alla förutom han själv var rökare och luften blev snabbt tjock av rök. Skomakare Pettersson var Sixtens första bridgepartner och därefter Karl-Åke Törnqvist. Redan första året lyckades de komma sexa i Roslagsmästerskapet. Om det berodde på att de var duktiga eller de andra dåliga, var han osäker på.

1952 blev Sixten en av Sveriges första yrkesvalslärare i Alunda. Då hade han skaffat både bil och körkort. Innan Sixten körde upp i Östhammar lindade han ett bandage om ena handen för att kunna ge en bortförklaring om det inte gick bra.

      Kommunpolitiker blev Sixten av en tillfällighet och fick som sådan vara med om kommunsammanslagningen 1974. I samband därmed löstes även en lång och seg dragkamp mellan en konstfrusen skridskobana i Gimo och ett landbad i Alunda. Båda blev byggda – det gällde ju att göra slut på Olands sparkapital innan det slukades av storkommunen.

1976 blev Sixten Andersson rektor i Gimo med Vretaskolan, Hammarskolan och Reutersköldska skolan inom sitt ansvarsområde. Vretaskolan invigdes samma år. Det var en bra skola bortsett från ett antal tekniska finesser som de hade klarat sig lika bra förutan. Värmen skulle komma från taket med resultatet att alla satt och frös. Lamporna var placerade så att det inte gick att öppna fönstren. Och så regnade det in, precis som det gjort tolv år tidigare i Hammarskolan – den som fick heta ”Drop in”.

       En morgon varnades Sixten av vaktmästaren när han kom till skolan. ”Lärarna är i uppror och har satt sig i lärarrummet påpälsade och med mössor och handskar” sa han. Sixten klädde genast av sig och gick halvnaken in i lärarrummet med repliken: ”Här är väl inte kallt.” ”Du vann” svarade lärarna och återgick till sina lektioner med ett leende på läpparna. ”Man måste ta till lite speciella åtgärder ibland” menade Sixten.

       I början av åttitalet var det dags för ett nytt skolbygge – Vallonskolan. Då fick alla var med i planeringen. Det blev det intressantaste skolbygget Sixten deltagit i, åtminstone på planeringsstadiet.

       Sixtens tyckte att alla yrkeskategorierna var lika viktiga som lärarna – det viktiga var att få en fungerande helhet. Som exempel nämner han Vera Krantz som bas för lokalvården. Hon var den bästa tänkbara man kunde ha, liksom den allsidige vaktmästaren Malte Gunnarsson med sitt stora engagemang för eleverna. Föräldrarnas betydelse och vikten av att de ställer upp när det blir problem betydde också mycket för Sixten som rektor.

       Branden i Vallonskolan januari 2002 berördes. Det var inte bara själva huset som gick upp i rök utan också böcker, värdefull konst, utrustning och material. Särskilt sörjde Sixten ett antal uppstoppade fåglar som han fått efter sin far och skänkt till skolan.

När Sixten avgick med pension efter fyrtio års skoltjänst uppvaktades han av sin personal på Gimo herrgård. Ett fotografi från tillfället visar Sixten prydd med en blomsterkrans och med sitt namn på en banderoll i bakgrunden. ”Du är väl ingen Gimobo” hade någon sagt till Sixten inför kvällen. Det behöver man uppenbarligen inte vara för att få en plats i Gimobornas hjärtan.

     Tage Robertsson och publiken ställde frågor medan Sixtens fru Inga-Britt sekunderade med populära små inpass. Björn Karlsson svarade för den goda ljudtekniken denna kväll liksom alla de föregående.

     En inledning följd av en stunds tystnad hölls av kommunalrådet Margareta Widén Berggren med anledning av den svåra bussolyckan som drabbat Gimo så hårt.

Gunnel Furuland

Program värdar:Kenneth Olofsson Gimo hembygdsförening och  Kenneth Karlsson Knutmassoföreningen