Född 1930 i Rödmyra. Kom sedan till Östmora och Gubbo. Började bryta torv med sin far på Glamsmossen 1945. Arbetade hela livet inom skogen som anställd på korsnäs.

  För andra året ordnar Gimo Hembygdsförening och Knutmassoföreningen berättarkafé på Kvarnen i Gimo under rubriken ”Gimo Förr”. Intresset har hållit i sig sen förra årets succé med sex ”utsålda hus”. Det är förstås gratis entré även detta år. Tack vare ett antal generösa Gimoföretagare kan Gimoborna även detta år bjudas på berättarfest på Kvarnen

Förste man att ta plats på det lilla podiet i det trivsamma kaféet var Helge Lager. Helge är en välkänd Gimoprofil även om han föddes i Rödmyran i Valö, ”rakt ut i vilda skogen” och sedan 1977 bor i Lysta ”farligt nära Valö kommungräns”. Det beror på hans mångåriga engagemang i föreningsliv, jakt och inte minst hans tjugo år som ordningsvakt. Hur många blodviten och utslagna tänder Helge förhindrat får vi aldrig veta men åtskilliga är det med säkerhet.

  Men det var torvbrytningen i Gubbo som det skulle handla om. Helge tillhör nämligen det fåtal i livet som var med när det begav sig på 40-talet i den 540 kvadratmeter stora fabriken i Gubbo byggd 1918. Platsen var lämplig eftersom den 75 hektar stora Glamsmossen låg granne med järnvägen, den s.k. Lövsta-banan som fanns på den tiden.

Helge blev en av tio anställda hösten 1946 och ger publiken en utförlig beskrivning av hur arbetet gick till. Först måste mossen prepareras genom utdikning vilket tog några år. För att ta upp torven behövdes sedan bara en spade, en grep och en lina på 10 meter. Spadarna var rakknivsvassa och specialgjorda. Sen grävde man på en halvmeters bredd och en dryg meters djup i rutor på 50 meter.

När torven legat över vintern vändes den så fort tjälen gått ur på våren. Det var ganska ensidigt och man fick ont i ryggen och nötte ut fingrarna. Det var inte så populärt att ha handskar på den tiden av någon anledning.

  När torven hade torkat lastades den in i ladorna som stod vid var fjärde 50-metersruta på mossen. Till varje lada gick ett stickspår från en utlagd räls med ett litet lok. När torven lastats i vagnar kopplades de till loket på det stora spåret och kördes till fabriken.

Vinterns arbete i fabriken var att pressa mullen till antingen torrmull eller torrströ. Pressarna var primitiva. Hann man inte med i svängarna fick man torrströ över sig. När balen var pressad stack man in trätrådar från framsidan och knöt om. Det kunde bli ungefär 700-750 balar på ett 8-timmarsskift som vardera vägde cirka 40 kilo. Fabriken drevs av Korsnäs och lönen låg runt 700 kronor i månaden i slutet av 1940-talet. Det var lite bättre än vad man tjänade på övriga ställen inom skogen.

Att Helge Lager är en erfaren kursledare märktes. Frågorna kom tätt och svaren var sakliga och grundliga. Vi som inte visste så mycket fick veta att torv bildas av döda växtdelar som ramlar ner på marken. När det blir surt, fuktigt och syrefattigt växer mossan. Men det tar några år innan det blir en mosse – den växer nämligen bara med en halv millimeter om året.

Och vad hade man då torven till? Inte så mycket till bränsle som kanske en och annan trott. Det mesta användes till isolering i trossbottnar. Bönderna hade det i ladugårdarna till strö och för att hålla stackar av upphuggen sjöis under sommarn. Torvbrytning sker fortfarande på olika håll i landet men under helt moderniserade former.

Helge berättar om Gubbo en dryg mil norr om Gimo. Idag bor där tre personer medan det på 40-talet var en levande by med omkring 17 familjer. Persontrafik med rälsbuss gick på järnvägen. Man hade eget fotbollslag, skola och en klok gubbe som läste över ormbett m.m. Hjalmar Gran hette han och var mycket omtalad och respekterad. Blev en hund ormbiten och låg halvdöd hemma på soffan, behövde Hjalmar Gran bara få reda hundens namn blev han snart hur kry och hoppade genast ner från soffan. Det hade Helge sett med egna ögon.

På 30-talet var det en stor stormfällning. Då byggde man en barack i Gubbo för alla norrlänningar som kom för att jobba i skogen. Bland annat var författaren Bernhard Nordh där. Så det har varit kända personer i Gubbo.

Helge berättar om alla original som fanns i skogen och hur svårt det kunde vara att få dem att flytta närmare annan bebyggelse när tillfällen gavs. ”Nej det vill jag inte”, svarade en på dialekt. ”Jag kommer för mycket å va i!” Då var det ändå fortfarande nästan en kilometer till allfarvägen. Han ville inte flytta.

1960 blev Helge arbetsledare och var det till 1990 då han blev virkesuppköpare på Korsnäs. Ett jobb han trivdes väldigt bra med. Som arbetsledare åkte han runt och mätte av. Så länge det gick att prata med folk var det ett trevligt arbete. Men allt eftersom maskinerna kom gick det inte längre. Motorsågen jagade på och traktorerna skulle gå. Idag behövs det inga arbetsledare längre i skogen. Det finns inga som helst likheter mellan 1940-talet och idag.

Helge Lager vet konsten att berätta en historia och publiken var med på noterna på en gång. Ofta blev det anledning till både applåder och skratt och frågorna och kommentarerna blev många under kvällen.

När Helge blev kassör och sekreterare i fiskeriföreningen som bildades på 1960-talet blev han motvilligt fiskepolis på köpet. En sen kväll låg han och spanade på några misstänkta kräftburar. Klockan tolv kommer en man cyklande. Men i stället för att vittja sina burar klär han av sig och badar trots att det definitivt inte är något badväder. Kräftpolisen var upptäckt och tjuvfiskaren fick ha sina burar kvar.

En annan gång blev Helge tidningsrubrikernas man. Då var han ”Gimobjässen som klådde distriktsmästaren” i den gamla idrottsgrenen viktkastning; en triangel med 15 kg tung vikt som kastades från en ring ungefär som en slägga. Som Roslagsmästare i både spjut och kula var han med i Gimospelen och tampades med svenska eliten. Det var idrottsföreningens Kalle Kjellman som övertalade honom att vara med. Endast två centimeter skilde Helge från att bli distriktsmästare. Kvällens publik på Kvarnen tyckte det var värt en applåd.

Helge har jagat mycket genom åren och hållit kurser i jakt där många kunnat få sin jägarexamen. Jaktområdet är runt Gimo damm och inte mindre än 75 älgar har fått plikta med livet.

Helge har också varit Skogsmulle-ledare med cirklar i markerna om våren. Det skedde i sällskap med en grupp kvinnor med stora kunskaper om blommor. Det blev många tidiga morgnar med promenader runt Håsjön till Korsnäsgården bl.a. 

  Tillvaron som vakt i Folkets hus tycker inte Helge är så mycket att tala om, men ett och annat kommer ändå fram under kvällen. Många som var portade i Uppsala kom upp till Gimo. En gång kom ett fruntimmer i kappa som frös och ville komma in. Problemet var bara att när hon tog av sig kappan så hade hon inget på sig under. Det blev lite besvärligt med alla pojkar som ville titta.

En annan gång utbröt ett jätteslagsmål. Klockan var ett på natten och Gimoprofilen i garderoben lät hattarna hamna lite var som helst. Han var uppenbarligen inte alldeles nykter och snart rådde full kalabalik.

Men Gimoprofilen höll god min och besvarade glatt alla upprörda klagomål.

– Jag lämnade in en ny hatt och fick en gammal tillbaka, skrek en av de drabbade.

– Ja, käre gosse, de nya gick medsamma de, blev svaret.

Musikanterna Karin Andersson, Gert Jansson och Björn Karlsson bjöd på värmande toner timmen innan allt drog igång och hembygdsföreningens ordförande Kenneth Olofsson hälsade välkommen och framförde arrangörernas tack till kvällens sponsorer.

Gunnel Furuland

Österby spelmanslag

Programvärdar: Tage Robertsson / Kenneth Olofsson