Willy Olsson föddes 1935 som son till William Olsson som hade bilverkstad i Korsbron strax utanför Gimo. Farfar August hade bilskola och taxirörelse i Korsbron. 1956 började Willy som lärare i farfars bilskola. 1950 flyttade farbror Henry till Östhammar och lokal för körutbildning ordnades. Samtidigt ändrades namnet från Olssons körskola till Östhammars körskola. Sammanlagt arbetade Willy som körskollärare i över 50 år. Willy har varit aktiv med bland annat byggen av stora Knutmassomasker i Gimo och han var med i bygget av Gulliver 1954, det troligen hittills största bygget.

Familjen

Farfar August föddes 1891 i Söderharg och fick arbete i Hargs trädgård efter skolan.

Farmor Judith, som också var född 1891, kom från Söderön. Deras första barn, William, född 1910, var min pappa, berättade Willy. Farfar August, som fick utbildning till klensmed på Hargs Bruk, spelade fotboll för Hargs IK och familjen bodde då i Tallarna mitt för Hargs kyrka. 1916 flyttade farfar och farmor till Gimo och bosatte sig i de så kallade ”Amerikavillorna”. Att de flyttade berodde säkert på att stora saker hände i Gimo omkring 1917. Gimo Bruk köpte Österbybruk och all ståltillverkning flyttade dit, men till Gimo förlades tackjärnsproduktionen vid Masugnen. Dessutom byggdes Brukshandeln, Brukskontoret och Brukshotellet. Vid Lilldammen byggdes även en stor modern såg.

Gimo Bruk - hög-och lågkonjunktur

Eftersom ståltillverkningen flyttade till Österby 1917 lades stångjärnshammaren ned i Gimo . Dunket från hammaren hade hörts över trakten i många år. Min mamma, som kom från den lilla byn Hackbol några kilometer utanför Gimo, hörde också hammarens dunkanden dygnet runt, minns Willy. Det var som om brukets hjärta slutade slå, när hammaren stannade.  Efter första världskriget blev det lågkonjunktur och tiderna blev dåliga. Min farfar blev antagligen uppsagd på Gimo Bruk och de tvingades flytta, berättade Willy. Han byggde då, 1921, ett bostadshus och en liten smedja i Korsbron precis utanför Gimo. Något år tidigare hade farfars bror Johan byggt ett hus och en snickeriverkstad i Korsbron. Johan och hans fru Alma fick tre söner, Ruben, Rune och Rodhe. Ruben drev snickeriet, Rodhe blev tapetserare och Rune skötte försäljningen.

Farfar och farmor i Korsbron

I Korsbron startades sedan bilverkstad i smedjan. Farfar August, pappa William och min farbror Vilner arbetade  med bilreparationer, minns Willy. Arbetet i en bilverkstad var helt annorlunda på den tiden än idag. Man svetsade trasiga avgasrör, borrade om och sotade motorer. I verkstaden tillverkade man även cykelkärror, cykelställ och sålde cyklar av märket Fram. Man sålde också bensin på fat.

Med en stor familj på 10 personer var det alltid ont om pengar för farfar och farmor. Farfar August startade därför taxirörelse 1925 för att öka på inkomsterna. 1926 började han även med körskola. Det förekom ingen lärarutbildning. Det ansågs väl att byns smed kunde klara det ändå. Farmor, som hade ”läshuvud”, hade bokföringen i huvudet.

Korsbron - ett företagarcentrum

Under 1920-och 30-talet etablerade sig många egna företagare i Korsbron, som på den tiden låg i Stockholms län. Där gick det bra att köpa mark för affärer och andra verksamheter. Gimo Bruk sålde ingen mark till konkurrerande verksamheter.   I Korsbron etablerade sig bland andra Konsum, Gösta Anderssons affär, farbror Johans snickerifabrik, Engströms Lådfabrik, skräddaren Wahlund, snickare Öhman, slaktare Birger Lindström förutom farfars smedja och bilverkstad, berättade Willy. Konsum var huvudaffären för Norra Roslags Konsumtionsförening och huvudlagret för samma område förlades också till Korsbron på 1940-talet.

Bruksgrabben Willy - skolgång, fritidsintressen och jobbet som springpojke

Min mamma Elsa och pappa William gifte sig 1934. De köpte också hus i Korsbron, men skilde sig 1940. Pappa flyttade till Stockholm medan mamma gifte om sig och flyttade till Österbybruk. Där gick jag i skola några år innan vi flyttade till Björneborgs Bruk i Värmland, minns Willy. Pappa gifte om sig 1943 med Britta och flyttade tillbaka till Gimo. Nu hade arbetsbördan ökat på verkstaden och arbetsstyrkan var förstärkt med ”Tya-Lasse” Jansson. Pappa William köpte också en lägenhet i det första bostadsrättshuset i Gimo som stod klart 1954. Att vara brukspojke innebar en social trygghet, menade Willy. Man var känd. Det betydde också, att om man inte uppträdde på ett vettigt sätt, så fanns det alltid någon vuxen som sade ifrån. Jag lekte mycket med Börje Svärd och Sölve Dahlberg och att bada i Olandsån var ett stort nöje. Så småningom fick man arbete som springpojke. Nu fanns det  tre livsmedelsbutiker i Gimo, Gamla Konsum vid Korsbron, Nya Konsum vid Uppsalavägen och Brukshandeln i själva Bruket. Lönen var fem kronor om dagen, men man kunde få en tjugofemöring i dricks ibland. Ett annat intresse under ungdomsåren var fotboll. Risinge i närheten av Korsbron hade ett eget fotbollslag.  1950 började jag i realskolan i Östhammar. Jag gick också med i Logen 860 i Gimo , berättade Willy. Vi bildade även ett vandrarlag, som tidiga vårmorgnar promenerade till småsjöarna runt Gimo. Det var Hallsjön, Vattenstasjön och Forssjön. Tidigt på vårarna var de här sjöarna badbara, senare på sommaren växte de igen.

Ett annat stort intresse under ungdomsåren var att delta med stora byggen vid Knutmassofirandet i Gimo. 1951 började det hela med jag och några kompisar byggde en sköldpadda, 1952 blev det en trollstubbe för att kulminera med Gulliver-bygget 1954. Det var nästan 10 meter långt, byggt på en vedstege som låg på timmerkälkar. För att dra hela ekipaget behövdes parhästar. Det är nog det största bygget i Knutmassos historia, trodde Willy.

Willy - bilskolläraren

Willy avslutade den intressanta berättarkvällen med att berätta om tiden som bilskollärare. Före 1916 bestod körkortet enbart av ett papper underskrivet av landsfiskalen. Elmontör Lindqvist i Östhammar var en av de första som hade ett sådant körkort. Uppkörningen innebar att köra ett par varv runt flaggstången på gården under överinseende av landsfiskalen, som själv inte kunde köra bil. 1916 infördes krav på foto i körkortet. Före  1951 ingick muntligt förhör i provet, men från och med detta år infördes skriftliga prov. 1956 började jag som lärare i bilskolan, som farfar hade startat 1926, minns Willy. På den tiden behövdes ingen särskild utbildning för att verka som bilskollärare. Man sökte bara tillstånd att bedriva bil-och körskola. Efter krigets slut 1945 infördes krav på viss utbildning med efterföljande prov för en statlig inspektör.

Före andra världskriget bedrevs körskoleutbildningen enbart på kvällar eller helger. Efter kriget skaffade sig många bil och utbildningen utökades till även andra tider. Min farfar köpte en stor begagnad Hudson samtidigt som han sålde den gamla Volvo Carriocan-bilen som drevs med gengas. I samband med detta sålde han även taxirörelsen. Så småningom inköptes två Peugeot-bilar som farfar och farbror Henry körde. Teorilektionerna hölls i cykelverkstaden i Korsbron med några planscher på väggen som undervisningsmaterial. 1950 flyttade farbror Henry till Östhammar och teorilokal ordnades. Samtidigt ändrades namnet från Olssons körskola till Östhammars körskola. 1955 inköptes den första Volvo PV 444, med hel bakruta. Året efter fick jag börja köra med den, berättade Willy. Det var mycket märkvärdigt.

De som tog körkort före mitten av 1960-talet i Östhammar minns säkert på vilka trånga gator man fick köra. Man fick sax-vända i Epidemibacken och skulle man svänga in på Stora Nygatan var man tvungen att köra på fel sida. Nu är de flesta gågator. Willy berättade också om några av sina körskoleelever. En av de första eleverna var Gimo-konservatorn Sven Carlsson. Han hade stora svårigheter att ta sig till arbetsplatserna som ofta var kyrkor runt om i trakten. Men med det körkort, som han klarade utan problem, blev det med bilens hjälp enkelt att ta sig till arbetet. Den äldste eleven var Gimo-mjölnaren Eliord Karlsson. En annan speciell elev var en svensk-amerikan som kommit tillbaka till Sverige efter 40 år i Chicago. Jag märkte direkt att han kunde köra så jag frågade honom vad han sysslat med i USA, minns Willy. Då svarade han: Jag har varit taxichaufför i Chicago. Honom gick det inte att lära något.

1964 övertog jag trafikskolan efter farfar, berättade Willy. Då hade jag teorilokalen hemma i huset. 1979 byggdes ett särskilt hus för trafikskolan i Östhammar. Något år senare byggdes halkbanan som fortfarande är i drift.

Under kvällens gång visade Willy bilder på människor, miljöer och fordon som passerat revy i hans liv. Efter farfar August och farmor Judith som flyttade till Gimo 1916 har det blivit en stor släkt. Den består idag av inalles omkring 115 personer.

Yngve Vällstrand